Ronjah

Usch. Slappa magmuskler. Måste träna.


har för övrigt gått igenom alla mina bloggar jag haft.
livraddmedstil.blogspot.com
iselilja.blogg.se
insidearetard.blogg.se

Och där hittade jag en text från Loke Nyberg i Iselilja.blogg.se

24 oktober 2007:


Jag hittade mitt liv i Lokes text.
Fan vad jag blev rädd! Han har ju skrivit om mig. Mitt liv.

Jag hittade mig själv igår, på ett kort där jag var fyra år. 
Jag hade änglablick och kopparlockigt hår.  
Med lena kinder, mjuka drag, mitt oförstörda forna jag. 
Som motsatsen till allt jag är idag.  

Jag satt förstenad och funderade ett slag, var är min oskuld
och mitt samvete idag?
Vad har jag blivit, har jag lärt mig nånting?
Men det enda svar jag hittade var  

Spring!  

Jag springer som en jagad katt, 
jag försöker hålla mig för skratt 
och jag åldras 14 dagar varje natt  

Jag super, springer, spränger fram 
i ett moln av silver sot och damm från Umeå till Stockholm,
Amsterdam.
Här är ert underbarn och släktens svarta får 
en pensionerad vuxen yngling, fyllda fyra år. 

Jag gjorde allting fel i ert familjespel, men ångrar ingenting.
Accelerera, explodera  
Spring!  

Och bitter sitter lilla mor i stilla nostalgi och minns 
den tid när kärleken var fri. 
Sin flower power utopi, och bränna bh-ideologi, 
men de färgglada vågor hon surfa drog förbi 
och lämna plats för ironi och MTV.  
Regnbågsröken har bytts ut mot E och speed 
men lilla mamma vi är också barn av vår tid.
Vi hånar det vi älskar och så dansar vi i ring, 
och sjunger för varandra bara  

Spring!  

Förbi varenda kö, till en kamerabevakad öde ö,
för om du blinkar till på stjärnhimlen, då skall du aldrig dö. 
Spring!  

Från var och hur och vem, från ansvar, plikt och nio till fem. 
Som en förlorad dotter eller son som aldrig hittar hem. 

Spring!  

Vägra sitta still!  

Spring!  

Vägra bjuda till!  

Med magiskt knark och damp, 
för att du kan för att du vill.  
Jag leker med mitt liv som katten med sitt garn 
och jag vet förbannat väl att jag blir aldrig mera barn. 
Av ideal och samvetskval är allt som återstår; 
ett foto i min plånbok där jag nyss fyllt fyra år.  
Jag sörjer de jag sårat de jag sårat, men ångrar ingenting.
jag våga möta verkligheten, avslöjade hemligheten, 
ända in i evigheten  

Spring!

-----------------------------------------------

Ja, någonting hände mig när jag var 4 år.
Någonting som aldrig kan tas tillbaka.
Många av er som läser vet vad det är.

Och även en text jag skrivit:
6 augusti 2007

Och sist med inte minns, några dikter från min 
Dead Girls Poems-samling:
17 januari 2007



ISOLA
Blott en dag,
ett ögonblick i sänder...
hörde  jag hela tiden
Det kom alltid upp i mitt huvud
när jag grät.
Dagar  blev till år
och jag fortsatte att hoppas
Jag fick lära mig att  alla bara går.
Under varje tår
undrade jag varför
men jag fick  aldrig något svar.
Efter alla jävla dagar i sänder
finns det en  och annan som är kvar
och jag släpper aldrig deras händer

- - -  - - - - - - 

OSKYLDIG
Du är min Lovisa, när jag är  Ofelia
jag kramar din hand hårt
och minns hur det var
när jag  såg världen
ur ett barns ögon.
När allt var oskyldigt.
Nu är  jag olyckligt vetande
om all orättvisa och fel
jag vet varför mina  tårar rinner
jag vet varför rädslorna inte försvinner.
Jag är  stor nu
med alla tillhörigheter
så jag slutar andas
jag slutar  äta.
För jag orkar inte veta
jag orkar inte leva
Jag ska klaga
för  jag orkar inte vara
stor.

- - - - - - - - - -  

ÄLVOR
Älvor  små,
ni är mina
jag älskar er över mitt förstånd.
När jag är  paralyserad,
saknar er beröring
jag älskar er mer än jag kan  förstå.
Varje da, varje natt
hör jag våra skratt
eka i luften  jag andas.
Vår kärlek blandas med solljus.
Alla våra lekar
alla  våra bus
ger mitt hjärta extra slag.
Jag kramar era händer
och  känner att oturen, sorgen, vänder.
En dag i sänder,
låt tiden  hela.
Ni satt med mig varje natt
jag tror på era ord.
Om alla  är en färg, är ni glitter <3

- - - - - - - - -

I  WANT TO WISH IT ALL AWAY
I can not wish it all away
can't hope  it all away
why didn't you catch me whe i fall---
it's nothing  left at all.
I'm picking up the pieces of my heart
the feelings  are driving me apart.
Blinded by tears
I'm walking home.
My  body is aching with fears,
I fear you're gone,
I'm all alone.
I'm  a living dead
my feelings are numb,
I was blind, to dumb,
to  see,
that you,
never really wanted me

- - - - - -  - - --  -  - - - - - - 

LAGOON
Föreställ dig en perfekt  illusion
utan vänner
Föreställ dig ett perfekt gömställe
utan  någon
att kunna hålla din hand,
en som vet att du känner.
Föreställ  dig en strand utan vågor,
utan vatten
Föreställ dig en trädgård  utan älvor
att leka med i natten.
Du känner dig tom, men full
på  samma gång
När du gråter hela natten lång.
Föreställ dig himlen  utan änglar
föreställ dig en modersfamn.
Ensam i en båt utan åror
att  kunna ro i hamn.
Föreställ dig en arg fadersblick
och sedan se  kärlek du aldrig fick.
Jag är som du,
barfotabarn.
I passagen  mellan livet och döden.