20 år med fjärilar i magen och på naglarna.

Födelsedagen igår var lugn. Jag stängde av ljudet på mobilen så jag kunde sova länge.
Jobbade i måndags och på tolvslaget kom Phil med champagne och spelade födelsedagsmusik.
D. som jag inte har sett på länge var också där. (Haha, Sis A. vet vem D. är!)
Meli, farbror och annat folk firade mina första minutrar som 20-åring.
Och firandet avslutades med kyssar från D. (Haaaa! Sis A., jag sa att jag skulle lyckas få till det!!!)

Under dagen var det lugn, present från Sigrid och Uwe fick jag, ett urfint armband!
Och från Meli rökelseset och en kalender (har själv sökt ut dom haha.) Jag bakade en tårta som jag sedan åt med resten av hushållets kusiner till kvällen.
Sedan hämtade D. upp mig och vi åkte till sjön. Satt på bryggan med filtar och lite öl, en mobil med musik och pratade. Tittade på stjärnor. När det blev för kallt åkte vi till McDonalds och sedan SchloßCafé här i Stubenberg och pratade om livet, döden, min bakgrund, framtidsplaner och önskningar till klockan halv tre. Och det avslutades med kyssar.
Det var en riktigt bra födelsedag.

Idag firas det vidare med att farmor och farfar kommer på tårta.
Men först jag med bussen till Hartberg och AMS (fick först mitt bekräftelsebrev från Steve imorse.)
Jobbiga människor på AMS som säger att man måste ha bekräftelse på att man redan har ett nytt jobb, men att första arbetsdagen är då och då och så. GAH!

Har förövrigt kollat upp kursstarttider för körkort. Om allt går som planerat börjar jag med körkortstagandet i maj. Wish me luck!

kommer inte på en rubriktext

Okej, i lördags blev det för mycket alkohol.. Obegränsad mängd alkohol med panikångest.
Men jag gjorde det rätta och ringde min faster som kom och hämtade mig.
(Jag har för övrigt gett mig själv en alkoholgräns... 5-7 drinkar, inte mer!)

Var iallafall fit på söndag och min första dag i Beach baren gick bra. Nästan 6 euro dricks. Woho!

Idag blir det att åka till Hartberg och AMS, plugga prislista till ikväll och förbereda mig mentalt på morgendagen (födelsedag)
Där det enda jag vill ha på min födelsedag är mamma, pappa, syskon och katt.
Men inget av det är möjligt.

Igår somnade jag konstigt halv åtta i min säng. Fullt påklädd och allt.
Vaknade mitt i natten och tänkte, vafan?!
I alla fall är jag klar vaken nu, efter 12 timmars sömn. ångesten från lördagen är borta och jag har nog redan rökt två cigg... äsch, det får bli en tredje.

peace.

svarta linjer

Det blev party igår.
Och mina kvällmediciner slank ner med 50% snaps.
Grabbarna vågade inte ens smaka på den, veklingar haha.
(E. du får komma ner hit så ska vi allt visa dom hur det går till när man festar på riktigt!)
Sov över hos M. (Inte att förväxlas med M.) Och var hemma halv tio på morgonen.
Med 15 cm klackar, håret åt alla håll och spritsmak i munnen och rösten sönder av cigg.
Min gamla vardag, måndag till söndag. Mitt gamla liv med Herr Blåljus och Farbror Knut.

På senaste tiden har jag blivit duktig. Jag håller mig inom gränserna. Men leker lite lätt med tanken på alla gånger jag vaknat upp och tog en cigg hos E. och inte hade en enda känsla i kroppen - allt var bedövat från gårdagen.
Hur skönt det var.
Men just nu går allt förbi mig, vad folk tycker, tänker, säger. Så jag behöver inte bedöva mig själv.



Kent

Sitter här i mitt rum och lyssnar på Kent - Röd.
Mina känslor speglas i melodierna, i texterna. Och jag tänker tillbaka på den tiden då jag hatade Kent. Och sedan på E. som skickade Utan dina andetag till mig. Och jag förälskades.
Jag tror jag vet varför jag inte klarade av Kent förut. Varför jag hatade dom.
Jag var rädd för all känslor.
Men E. visade mig att hur man flyger till musiken. Hur man i Kents melodier flyger högt över alla höghus av betong och murar med elstängsel.
Tack, E. Jag älskar dig.

Som det strålar från ditt hjärta
Som en motorväg av ljus
Genom hålet i mitt hjärta
Kommer räddningen till slut
Genom hålet i mitt hjärta



http://www.youtube.com/watch?v=-zwlq4Bv4SM&feature=fvw

sky and sand

in the nighttime
when the world is at it's rest
you will find me
in the place I know the best
dancin', shoutin'
flyin' to the moon
(you) don't have to worry
'cause I'll be come back soon


and we build up castles
in the sky and in the sand
design our own world
ain't nobody understand
I found myself alive
in the palm of your hand
as long as we are flyin'
All this world ain't got no end




in the daytime
you wil find me by your side
tryin' to do my best
and tryin' to make things right
when it all turns wrong
there's no fault but mine
but it won't hit hard
'cause you let me shine


and we build up castles
in the sky and in the sand
design our own world
ain't nobody understand

I found myself alive
in the palm of your hand
as long as we are flyin'
this world ain't got no end

...

"Ibland är det som att spegla sig när jag var lika gammal som du. Dessa tankar och känslor. Jag beundrar dig och glädjer mig över dig!"
.."Duär så otroligt insiktsfull. Med en fantastik gåva att uttrycka dig."
Sms från Mams. Det betydde mycket. Tack!

De fulaste kommentarerna någonsin: Va har du borderline? Hur kan man ha det när man är så snygg och sexig som du!?!
Inte kan du ha panikångest, du som är så vacker och så klok.
Inte kan du..
Inte kan du..
Tja kära idioter, utseende och psyke har inte med varandra att göra på det sättet.
So fuck off.

För övrigt fägar jag håret igen.
Och om jag inte kan åka med till Baby-O idag heller super jag mig packad hemma i mitt rum.
För jag vill ha party.

tystnad, tunnel - avfart

... och när jag går in på facebook och kollar in mina vänners sidor, så är han där. M.
Hans profilbild, hans namn under gemensamma vänner. Nästan alltid.
Han ler och jag minns precis när bilden är tagen.
Och mitt plåster-klister hjärta gör ont. Och jag ser framför mig alla gånger jag kom från jobbet, smög mig in i hans rum och satte i hans säng och tittade på honom när han låg där och sov. Kröp ner under täcket, la hans arm om mig. Han pussade mig på håret och nacken. Och där låg vi tills det var dags för honom att gå till jobbet.
Varenda gång jag ser honom framför mig ler mitt inre, men mitt hjärta brister.

Sedan tänker jag på de gånger jag satt i hans säng med panikångest, kramade kudden så hårt så hårt.
Hur han såg på mig och undrade vad som händer med mig.
Och jag kunde aldrig svara.

Jag tänker på de gångerna vi låg i varandras armar och jag spelade Kent för honom. Han förstod inte ett ord. Men det gjorde jag.

Och en kväll gick jag in i hans rum, hämtade min kudde och sa att jag sover hos mig. Försvann.
Desperat skickade han ett sms; kom tillbaka, så pratar vi.
Minns att jag grät. Minns hur det flöt ångest i mina ådror istället för blod. Och i en bråkdel av en sekund var allt över mellan oss. En massa lögner om varför jag gör slut.

Vi var sedan vänner.
Men vi ville båda mer. Men den vägen hade en vägspärr.
En väggspärr med skyltar. Varning; Borderline. Varning; panikångest, Varning; PTSS. VARNING SKADADE MÄNNISKOR!

Jag vill göra som Eternal Sunshine of the Spotless Minds.
Radera allt från min näthinna. Allt.
Glömma.
Sudda ut.

För du svarar inte. Inte på sms. Mail. Facebook.
Du har redan glömt.

Love Undone
.

______________________________________________________________________________________________

En sådan där update:

Idag är min sista semesterdag. Imorgon anmäler jag mig arbetslös och drar in A-kassa.
Nytt jobb har jag, men det tar ett tag innan jag kan börja. (Allting hänger på väder)
Servetris nere i Beach baren vid sjön.
Städade där idag, och han jag ska jobba med verkar som en kulig typ. Vi kommer säkert ha partaj på jobbet!





är du stjärndamm, min vän?

Ellens röst spränger i mina öron. Hon har en sådan vacker röst. Min storasyster. Jag är så stolt över henne att jag spricker. (http://www.youtube.com/watch?v=CzZePFM609c)

Och jag tänker på idag och fan, it's a Mad World.
Idag var Melis pojkvän på en begravning. Hans pojkvän hade hängt sig.
Allting var så utstuderat. Avskedsbrev, och sparat pengar till sin syster.
Hur länge gick han med sitt självmord i tankarna?
Och jag frågar mig också om någon visste om hur han mådde.
Men jag kan inte fråga, för frågorna stakar sig i halsen. Jag går inte så bra ihop med självmord.
Dels för att jag själv har försökt ett par gånger och för att jag har vänner som har försökt.
Fast mina självmord var så att säga, halvhjärtade. Jag ville egentligen inte dö. Bara bort.

Men han, han är nu död. Efter ett lycket självmord.
Vafan är det egentligen för en jävla mening? "Lyckat självmord"
Det är inget lyckat med att ta livet av sig. Det är jävligt olyckat.

Egentligen vill jag inte veta vad som försegick i hans huvud när han hängde och inväntade döden. Men jag kan ändå inte låta bli att fundera..
Tänkte han de tankarna jag tänkte när jag svalde piller efter piller efter piller?
Varför tänkte han inte som precis innan gränsen: Äsch fan, orka dö. Döden suger den med.
Då hade levt idag. Och alla de svartklädda människorna som var där idag med tomma, blanka ögon, kunde vara någon annanstans. På jobbet, eller i skolan what so ever.
Mammans hysteriska gråt. Att behöva gå på sin egna sons begravning.
Jag led av att se henne. Visste inte vad jag skulle ta vägen.

Jag är glad att jag inte kände honom personligen, så jag slapp gå på begravning, så jag slipper gå runt med de känslorna som de anhöriga har.

Av hela mitt hjärta hoppas jag att han är lycklig nu. Att han får frid.
För jag vet vilka känslor som får en att göra en sådan sak.



________________________________________________________________

Och till alla mina borderlinevänner, bipolära, depressiva, med ätstörningar osv, ge fan i att ta livet av er!
Jag biter huvudet av er annars!
Varje morgen ska ni vakna upp.

Ojoj

Var och shoppade med Melanie idag. Mitt bankomatkort glöder, hohoho.
En massa födelsedagsprestenter från mig själv till mig själv.
Exakt en vecka kvar nu tills man fyller 20.
Fyller helt och hållet vuxen.
Wow. Kan knappt bärga mig.
Ähhh, jag skojjade. Jag är rädd och har ålderkris.
Om en vecka är jag ingen tonåring längre.
Shit.



Tears to shed



-12 kg. Obergurgl. Byn som fick mina nerver att gå sönder.
Som fick mina murar att brista. Snöberget som krossade allt jag byggt upp.



04.03
...." Jag hatar att M. är borta.
Jag hatar att E. inte är här. Behöver någon som förstår mig. Jag hatar mina mediciner."

05.03
...." Xanor hjälper. Den bedövar.
Saken är bara den att under all medicin bubblar känslorna. Är rädd att dom kommer fram vid fel tillfälle.
Det är hemskt att vara rädd för sig själv.

... Jävla borderline, gör mig totalt fuckad. Jag vet inte vad jag vill. Vet knappt mer vem jag är.
Måste bort härifrån!!!
Kan inte stanna kvar. Men måste vänta.
Dena ständiga jävla väntan.
På vad?
På frihet?
Frihet med piller, sprit och fest utan slut?
Jag vet inte. Jag fattar ingenting.

Snart kommer Ri.

...

Nu är Ri. också borta.
People always leave!"

16.03
..." Det är konstigt.
Jag har alltid samma konstiga känsla när jag vaknar upp och tar min första cigg.
Vad är det för känsla?
Tomhet? Hopplöshet?
En känsla av ingenting?
Tror mer på det sista. För känslan är så obeskrivbar.
En genomskinligt grå känsla som gör att jag vill sova bort mitt liv, men ändå har jag inga problem med att gå upp till jobbet.
Långsamt får jag nog av den.
Men efter någon timma är den bortglömd, utsuddad från mitt minne. Vilket gör att jag kan somna och vakna upp igen.
Med samma känsla vaknar jag upp igen."

27.03
...." Ord kan egentligen inte beskriva hur jag känner mig just nu.
Fullpumpad med överdoser.

......

Människor kan inte höra tysta skrik
och jag kan inte skrika så folk hör."



I do not want to be afraid
I do not want to die inside just to breathe in
I'm tired of feeling so numb
Relief exists I find it when
I am cut

I may seem crazy
Or painfully shy
And these scars wouldn't be so hidden
If you would just look me in the eye
I feel alone here and cold here
Though I don't want to die
But the only anesthetic that makes me feel anything kills inside



Men nu är jag hemma. Jag slipper Obergurgl-kvalet. Känslan av att inte kunna andas är borta.
Om det nu skulle vara så att jag vill skrika och gömma mig i en vedhög kan jag göra det.
Vilket gör det lättare.
Jag behöver inte vara rädd mer. Rädd för mig själv och mina känslor.

-

M. JAG HATAR DIG SOM PESTEN JÄVLA KUKUNGE!
Jag vet att du inte kan svenska. Att du inte ens läser min blogg. Att du är långtborta.
Du lovade att vara där för mig. Men du ljög.
Fyfan vad jag hatar dig för det! Fyfan för ditt falska beteende! Jag hatar dig.
Jag orkar inte tänla mer på dig. Ska aldrig mer nämna dig vid namn.
Och det är tydligen så, vissa ex kan man inte vara vän med.
Speciellt inte när dom lämnar än.
Visst, jag gjorde slut med dig. Krossade ditt hjärta.
Men du lovade.
Du lovade.
Och du bröt ditt löfte.

-


http://www.youtube.com/watch?v=T-CeHvD8NFs
För oss. E.

:)

Tillbaka i Stubenberg. Äntligen!
Sedan mandag andas jag steirisk luft. Och allt känns sa mycket bättre.

-

Att det ska vara så jävla lätt för alla andra att kunna tänka klart äe orättvist.
Ni ska bara veta vad som försegår i mitt huvudet. Totalt CP.

Idag börjar min sista arbetsvecka. Yay!
Förra måndagen hade jag ett litet återfall och jag tvingade min chef att säga upp mig. Hon gav mig 11 april som sista arbetsdag. Så den 12 är jag hemma i Stubenberg! Det ger mig kraft att klara av veckan.
Jag har varit duktig och kollat upp tågtider osv. Och har en liten lista över saker som ska klaras upp under veckan.
Ska ta mig i kragen och få det gjort också.

Idag ska jag kolla på New Moon som världens bästa Lina skickat till mig.

Och min andra jävlafittchef kom precis förbi och sa att jag inte fick sitta vid datorn. Den är för gästerna. Det finns för fan inte en enda gäst här. Alla åker skidor.
Kokainfitta är han allt.

RSS 2.0