Emotionell cancer
Jag vet inte.. Jag går i någon konstig dimma. Min emotionella cancer.
På fredag har jag en intervju på Psysiska Centrumet i Hartberg, och eftersom det är långhelg har D. ledigt och vi ska åka dit tillsammans.
Tänk om jag inte får någon samtalsterapi? Hur ska det gå då? Och tänk om jag får en? Då måste jag anpassa alla möten efter bussen. Tänk om det inte det går?
åh. Jag hatar att känna mig låst.
Ute går vinden som en liten orkan. Och jag gick först upp halv tolv.
Jag vet inte, men igår sov jag som en liten bebis, och idag med. Jag vill inte gå upp helt enkelt.
Vill bara sova. Sova bort allt. Men jag vet inte vad det är jag vill sova bort..
Och jag hatar nyheterna från Gynekologen, och jag hatar jävla telefonförbindningar.
Jag hatar att man inte får direkt nummer till stället man ska boka tid hos.
Allt jag vet inte går mig på nerverna. Riktigt jävla rejält!
Känner mig så halv.
På fredag har jag en intervju på Psysiska Centrumet i Hartberg, och eftersom det är långhelg har D. ledigt och vi ska åka dit tillsammans.
Tänk om jag inte får någon samtalsterapi? Hur ska det gå då? Och tänk om jag får en? Då måste jag anpassa alla möten efter bussen. Tänk om det inte det går?
åh. Jag hatar att känna mig låst.
Ute går vinden som en liten orkan. Och jag gick först upp halv tolv.
Jag vet inte, men igår sov jag som en liten bebis, och idag med. Jag vill inte gå upp helt enkelt.
Vill bara sova. Sova bort allt. Men jag vet inte vad det är jag vill sova bort..
Och jag hatar nyheterna från Gynekologen, och jag hatar jävla telefonförbindningar.
Jag hatar att man inte får direkt nummer till stället man ska boka tid hos.
Allt jag vet inte går mig på nerverna. Riktigt jävla rejält!
Känner mig så halv.
?!
Jag vet inte riktigt..
jag vet ingenting.
Det enda jag vet är att jag har en pojkvän som står vid min sida till 100% varje dag.
jag vet ingenting.
Det enda jag vet är att jag har en pojkvän som står vid min sida till 100% varje dag.
.
Jag bytt kläder tusen gånger, för jag känner mig äcklig i allt jag har.
Men mina jeans som jag inte tvättat på länge och som luktar cigarettrök kan jag ha på mig utan större problem. Bara att spruta en halv flaska parfym på dom så luktar det inte så illa.
Sitter för övrigt och fixar naglarna, men eftersom jag inte har aceton får jag riva bort det gamla nagellacket. Kul.
Och det regnar här. Men det gör ingenting. För det är mysigt att ligga i sägen och lyssna på hur regnet smattrar mot fönstret.
Och snart kommer D. hem.
Då ska vi städa och fixa plats åt mina saker i garderoben.
Kanske ska ta och leta upp aceton.. D.s mamma verkar vara hemma, antingen det eller så åskar det hahahaha.
Men mina jeans som jag inte tvättat på länge och som luktar cigarettrök kan jag ha på mig utan större problem. Bara att spruta en halv flaska parfym på dom så luktar det inte så illa.
Sitter för övrigt och fixar naglarna, men eftersom jag inte har aceton får jag riva bort det gamla nagellacket. Kul.
Och det regnar här. Men det gör ingenting. För det är mysigt att ligga i sägen och lyssna på hur regnet smattrar mot fönstret.
Och snart kommer D. hem.
Då ska vi städa och fixa plats åt mina saker i garderoben.
Kanske ska ta och leta upp aceton.. D.s mamma verkar vara hemma, antingen det eller så åskar det hahahaha.
ich lass dir nie mehr los
20 Maj -1o <3
Nu är det helt avklarat. D. och jag. <3
----------------------------------------------------------
Här sitter jag nu. Och som en blixt från ingenstans börjar känslorna svamla.
Det är faktiskt jävligt störande för här ville jag vara glad över min nya kärlek. Men det vill inte fittborderline.
Jag kör in naglarna i foten och bryr mig inte om vad fittborderlinen säger.
Jag SKA vara glad. Så det så!!
Jobbet igår gick bra, vi hade väl cirka sju gäster. Helt öde var det och vi stängde halv nio.
Under helgen, om det är fint väder (de har sagt regn regn regn) så ska jag jobba nere i Beach Baren.
Och denna veckan är det också långhelg. Måndag är annandagpingst.
Vilket betyder fler dagar att umgås med min D.
Idag är planen att hälsa på lille Raphael och om 6 måste jag klippa mig.
Fram tills D. kommer hem från jobbet ska jag jobba med photoshop.
peace!
Nu är det helt avklarat. D. och jag. <3
----------------------------------------------------------
Här sitter jag nu. Och som en blixt från ingenstans börjar känslorna svamla.
Det är faktiskt jävligt störande för här ville jag vara glad över min nya kärlek. Men det vill inte fittborderline.
Jag kör in naglarna i foten och bryr mig inte om vad fittborderlinen säger.
Jag SKA vara glad. Så det så!!
Jobbet igår gick bra, vi hade väl cirka sju gäster. Helt öde var det och vi stängde halv nio.
Under helgen, om det är fint väder (de har sagt regn regn regn) så ska jag jobba nere i Beach Baren.
Och denna veckan är det också långhelg. Måndag är annandagpingst.
Vilket betyder fler dagar att umgås med min D.
Idag är planen att hälsa på lille Raphael och om 6 måste jag klippa mig.
Fram tills D. kommer hem från jobbet ska jag jobba med photoshop.
peace!
Jävla buss
Nej, nu tror jag att jag tar körkort fastän alla läkare i hela världen kommer avråda mig till det.
Österrikes fittbuss-system är så jobbigt att jag vill skriva till Herr Bundeskansler och klaga sönder mig!
Man kan väl ändå sätta in lite fler bussar än de ytterst få som går, eller? Det ska väl inte vara så svårt?!
På tal om buss, snart måste jag ta en halvtimmas promenadsväg till busshållplatsen. Visst det finns några hållplatser som ligger närmare, men där går det fan inga bussar vid den här tiden. Varför ens ha en hållplats där?!
Ja, jag är sur xD
Österrikes fittbuss-system är så jobbigt att jag vill skriva till Herr Bundeskansler och klaga sönder mig!
Man kan väl ändå sätta in lite fler bussar än de ytterst få som går, eller? Det ska väl inte vara så svårt?!
På tal om buss, snart måste jag ta en halvtimmas promenadsväg till busshållplatsen. Visst det finns några hållplatser som ligger närmare, men där går det fan inga bussar vid den här tiden. Varför ens ha en hållplats där?!
Ja, jag är sur xD
Vad jag gör när inte D. är hemma
Usch. Slappa magmuskler. Måste träna.
har för övrigt gått igenom alla mina bloggar jag haft.
livraddmedstil.blogspot.com
iselilja.blogg.se
insidearetard.blogg.se
Och där hittade jag en text från Loke Nyberg i Iselilja.blogg.se
24 oktober 2007:
Jag hittade mitt liv i Lokes text.
Fan vad jag blev rädd! Han har ju skrivit om mig. Mitt liv.
har för övrigt gått igenom alla mina bloggar jag haft.
livraddmedstil.blogspot.com
iselilja.blogg.se
insidearetard.blogg.se
Och där hittade jag en text från Loke Nyberg i Iselilja.blogg.se
24 oktober 2007:
Jag hittade mitt liv i Lokes text.
Fan vad jag blev rädd! Han har ju skrivit om mig. Mitt liv.
Jag hittade mig själv igår, på ett kort där jag var fyra år. Jag hade änglablick och kopparlockigt hår. Med lena kinder, mjuka drag, mitt oförstörda forna jag. Som motsatsen till allt jag är idag.
Jag satt förstenad och funderade ett slag, var är min oskuld
och mitt samvete idag?
Vad har jag blivit, har jag lärt mig nånting?
Men det enda svar jag hittade var
Spring!
Jag springer som en jagad katt, jag försöker hålla mig för skratt
och jag åldras 14 dagar varje natt
Jag super, springer, spränger fram i ett moln av silver sot och damm från Umeå till Stockholm,
Amsterdam. Här är ert underbarn och släktens svarta får en pensionerad vuxen yngling, fyllda fyra år.
Jag gjorde allting fel i ert familjespel, men ångrar ingenting.
Accelerera, explodera
Spring!
Och bitter sitter lilla mor i stilla nostalgi och minns
den tid när kärleken var fri.
Sin flower power utopi, och bränna bh-ideologi,
men de färgglada vågor hon surfa drog förbi
och lämna plats för ironi och MTV.
Regnbågsröken har bytts ut mot E och speed
men lilla mamma vi är också barn av vår tid.
Vi hånar det vi älskar och så dansar vi i ring,
och sjunger för varandra bara
Spring!
Förbi varenda kö, till en kamerabevakad öde ö,
för om du blinkar till på stjärnhimlen, då skall du aldrig dö.
Spring!
Från var och hur och vem, från ansvar, plikt och nio till fem.
Som en förlorad dotter eller son som aldrig hittar hem.
Spring!
Vägra sitta still!
Spring!
Vägra bjuda till!
Med magiskt knark och damp,
för att du kan för att du vill.
Jag leker med mitt liv som katten med sitt garn
och jag vet förbannat väl att jag blir aldrig mera barn.
Av ideal och samvetskval är allt som återstår;
ett foto i min plånbok där jag nyss fyllt fyra år.
Jag sörjer de jag sårat de jag sårat, men ångrar ingenting.
jag våga möta verkligheten, avslöjade hemligheten,
ända in i evigheten
Spring!
-----------------------------------------------
Ja, någonting hände mig när jag var 4 år.
Någonting som aldrig kan tas tillbaka.
Många av er som läser vet vad det är.
Och även en text jag skrivit:
6 augusti 2007
har man förlorat da?
När ett leende, ett betende blir ens sköld,
har man vunnit da?
När känslan av ensamhet och overklighet kväver ens murar
och tro pa att man klarar sig med spel,
har man da förlorat sin religion?
Om man kan öppna sina egna ögon med desperata metoder,
har man vunnit da?
Jag vill sa gärna svara ja. Men jag kan inte.
Jag kan inte säga upp mitt liv.
Jag kan inte svika mitt andra jag.
Har man förlorat allt när man inte klarar av sig själv?
Ett betende som blivit ens liv är ens egna sanning.
Min sanning, min angest, min drog.
Jag kan aldrig andas i augusti.
Det är min svara manad, min svaghet.
Mina jag är inte starka nog för den död augusti för med sig.
I vilken av mig ska jag gömma mig i inför höstens intrang?
Ljuva höst,
för bort augustis svek, innan den blir min död.
Jag och mina jag maste kämpa mot demonerna nu.
För jag orkar inte dö igen.
Min kropp skriker efter en drog som bedöver,
som gör att allt gar över.
Och sist med inte minns, några dikter från min
Dead Girls Poems-samling:
17 januari 2007
ISOLA
Blott en dag,
ett ögonblick i sänder...
hörde jag hela tiden
Det kom alltid upp i mitt huvud
när jag grät.
Dagar blev till år
och jag fortsatte att hoppas
Jag fick lära mig att alla bara går.
Under varje tår
undrade jag varför
men jag fick aldrig något svar.
Efter alla jävla dagar i sänder
finns det en och annan som är kvar
och jag släpper aldrig deras händer
- - - - - - - - -
OSKYLDIG
Du är min Lovisa, när jag är Ofelia
jag kramar din hand hårt
och minns hur det var
när jag såg världen
ur ett barns ögon.
När allt var oskyldigt.
Nu är jag olyckligt vetande
om all orättvisa och fel
jag vet varför mina tårar rinner
jag vet varför rädslorna inte försvinner.
Jag är stor nu
med alla tillhörigheter
så jag slutar andas
jag slutar äta.
För jag orkar inte veta
jag orkar inte leva
Jag ska klaga
för jag orkar inte vara
stor.
- - - - - - - - - -
ÄLVOR
Älvor små,
ni är mina
jag älskar er över mitt förstånd.
När jag är paralyserad,
saknar er beröring
jag älskar er mer än jag kan förstå.
Varje da, varje natt
hör jag våra skratt
eka i luften jag andas.
Vår kärlek blandas med solljus.
Alla våra lekar
alla våra bus
ger mitt hjärta extra slag.
Jag kramar era händer
och känner att oturen, sorgen, vänder.
En dag i sänder,
låt tiden hela.
Ni satt med mig varje natt
jag tror på era ord.
Om alla är en färg, är ni glitter <3
- - - - - - - - -
I WANT TO WISH IT ALL AWAY
I can not wish it all away
can't hope it all away
why didn't you catch me whe i fall---
it's nothing left at all.
I'm picking up the pieces of my heart
the feelings are driving me apart.
Blinded by tears
I'm walking home.
My body is aching with fears,
I fear you're gone,
I'm all alone.
I'm a living dead
my feelings are numb,
I was blind, to dumb,
to see,
that you,
never really wanted me
- - - - - - - - -- - - - - - - -
LAGOON
Föreställ dig en perfekt illusion
utan vänner
Föreställ dig ett perfekt gömställe
utan någon
att kunna hålla din hand,
en som vet att du känner.
Föreställ dig en strand utan vågor,
utan vatten
Föreställ dig en trädgård utan älvor
att leka med i natten.
Du känner dig tom, men full
på samma gång
När du gråter hela natten lång.
Föreställ dig himlen utan änglar
föreställ dig en modersfamn.
Ensam i en båt utan åror
att kunna ro i hamn.
Föreställ dig en arg fadersblick
och sedan se kärlek du aldrig fick.
Jag är som du,
barfotabarn.
I passagen mellan livet och döden.
Feuer frei
Ibland så tror jag att jag föder min egna ångest. Eller ja, mer så att jag lägger eld på veden.
Varför fan gör jag det egentligen? Hit med brandkåren ska det ju vara!
Fan vad jag är en knepig typ. Jag har emotionell cancer. (detta underbara uttryck, som förklarar så mycket med sina två ord kommer från Jazzy - www.jazzyjazzy.blogg.se)
Men ja, det är väl så när man lider av olika psysiska men, den enda föder den andra, medan den ena dödar den andra. Jag kommer nu kalla det emotionell cancer.
D. är på jobbet och jag ska hämta kaffe till mig själv. Förbereda mig mentalt på att jobba imorgon med att kedjeröka och försöka tysta alla röster. (Nej jag är inte schitzo, jag kallar mina jävla känslor röster för dom skriker)
Fördriva tiden tills D. kommer hem med dator och TV. Jag tror jag behöver en hobby....
Det suger att jag inte har bil, annars hade jag kunnat hälsa på Issy och Raphael.
Varför fan gör jag det egentligen? Hit med brandkåren ska det ju vara!
Fan vad jag är en knepig typ. Jag har emotionell cancer. (detta underbara uttryck, som förklarar så mycket med sina två ord kommer från Jazzy - www.jazzyjazzy.blogg.se)
Men ja, det är väl så när man lider av olika psysiska men, den enda föder den andra, medan den ena dödar den andra. Jag kommer nu kalla det emotionell cancer.
D. är på jobbet och jag ska hämta kaffe till mig själv. Förbereda mig mentalt på att jobba imorgon med att kedjeröka och försöka tysta alla röster. (Nej jag är inte schitzo, jag kallar mina jävla känslor röster för dom skriker)
Fördriva tiden tills D. kommer hem med dator och TV. Jag tror jag behöver en hobby....
Det suger att jag inte har bil, annars hade jag kunnat hälsa på Issy och Raphael.
^^
NU ringde hon.
Och jag sa att det ser väldigt dåligt ut med jobbmöjligheter idag.
Hon sa att det inte gjorde någonting. Hon frågade om jag kan imorgon, jag sa hmm... Och så sa hon kan du på torsdag?
Och jag svarade att torsdag är bättre.
Egentligen borde jag inte ha några problem med att jobba. Men hela min kropp skriker NEJ NEJ NEJ NEJ!!!
Och denna gången ska jag lyssna på min kropp. Så inte allt blir pangkaka.
D. har för övrigt kommit hem <3
och han gjort något som han aldrig gör annars, han skrev ett sms under tiden han jobbade.
För att han saknade mig så mycket.
Puss på det!
Och jag sa att det ser väldigt dåligt ut med jobbmöjligheter idag.
Hon sa att det inte gjorde någonting. Hon frågade om jag kan imorgon, jag sa hmm... Och så sa hon kan du på torsdag?
Och jag svarade att torsdag är bättre.
Egentligen borde jag inte ha några problem med att jobba. Men hela min kropp skriker NEJ NEJ NEJ NEJ!!!
Och denna gången ska jag lyssna på min kropp. Så inte allt blir pangkaka.
D. har för övrigt kommit hem <3
och han gjort något som han aldrig gör annars, han skrev ett sms under tiden han jobbade.
För att han saknade mig så mycket.
Puss på det!
Mrfffpf....
Nu är jag sur.
Jobbarkompis ringer inte - utan min farbror och frågar om jag kan tänka mig att jobba idag från klockan fyra till åtta.
Vad svarar man? Ehm.
Nej? Ja? Varför ringer inte hon själv och frågar, det gör det hela så mycket lättare?
Hon svarar inte heller när man ringer. Kul.
Jag vill inte jobba idag. Eller imorgon. Eller fredag.
Visst, det underlättar för henne. Men vaddå vara ute i sista minuten?
Här har man planerat saker och helt plötsligt ska man göra pangkaka av allt.
Ska jag vara så elak och säga att jag inte kan? (Kan är här att vilja..)
D. är inte heller hemma, så hur kommer jag hem så jag kan jobba? Visst, det går en buss och jag är då framme vid jobbet prick fyra. Men shit, sluta.
Jag vill inte ha huxflux-tider att anpassa mig efter. Jag vill ha fasta tider att anpassa mig efter, för det gör allt lättare och får inget kaos. Jag hatar kaos.
Kaos är bajs.
Jobbarkompis ringer inte - utan min farbror och frågar om jag kan tänka mig att jobba idag från klockan fyra till åtta.
Vad svarar man? Ehm.
Nej? Ja? Varför ringer inte hon själv och frågar, det gör det hela så mycket lättare?
Hon svarar inte heller när man ringer. Kul.
Jag vill inte jobba idag. Eller imorgon. Eller fredag.
Visst, det underlättar för henne. Men vaddå vara ute i sista minuten?
Här har man planerat saker och helt plötsligt ska man göra pangkaka av allt.
Ska jag vara så elak och säga att jag inte kan? (Kan är här att vilja..)
D. är inte heller hemma, så hur kommer jag hem så jag kan jobba? Visst, det går en buss och jag är då framme vid jobbet prick fyra. Men shit, sluta.
Jag vill inte ha huxflux-tider att anpassa mig efter. Jag vill ha fasta tider att anpassa mig efter, för det gör allt lättare och får inget kaos. Jag hatar kaos.
Kaos är bajs.
:)
åter igen hos D.
Det blir bara svårare och svårare att komma härifrån. Haha, men det är väl så det ska vara.
Aldrig har jag känt såhär för något och jag vill aldrig sluta känna så som jag gör.
Idag slapp jag iaf gå upp halv fem. Utan fick sova till sju. För jag hade mina ärenden i Hartberg. Skjuts fick jag av D.s moster/faster (Här heter både Tante, och jag vet inte från vilken sida....) som skulle till jobbet och där åker hon igenom Hartberg. Hon var störtskön!!!
Vi babblade hela vägen och jag hade ingen ångest över att det var en ny människa att lära känna. Me like!
Mina ärenden i Hartberg gick också bra. Och en långlångpromenad har jag fått också.
Så efter att jag duschat, kan jag med gott samvete gosa ner mig i D.s säng tills han kommer hem utan att känna mig som en valross!
Det blir bara svårare och svårare att komma härifrån. Haha, men det är väl så det ska vara.
Aldrig har jag känt såhär för något och jag vill aldrig sluta känna så som jag gör.
Idag slapp jag iaf gå upp halv fem. Utan fick sova till sju. För jag hade mina ärenden i Hartberg. Skjuts fick jag av D.s moster/faster (Här heter både Tante, och jag vet inte från vilken sida....) som skulle till jobbet och där åker hon igenom Hartberg. Hon var störtskön!!!
Vi babblade hela vägen och jag hade ingen ångest över att det var en ny människa att lära känna. Me like!
Mina ärenden i Hartberg gick också bra. Och en långlångpromenad har jag fått också.
Så efter att jag duschat, kan jag med gott samvete gosa ner mig i D.s säng tills han kommer hem utan att känna mig som en valross!
bara du, jag & stjärnorna
Långhelg från torsdag till söndag. Och tack vare skitdåligt väder behövde jag inte jobba. Det har blåst så mycket at halva skogen ligger på vägen.
Är nu hemma igen. D. jobbar.
En hel långhelg var det vi två. Vi var och besökte lille Raphael, shoppade, åt McDonalds, var på byfest och pratade så mycket att orden nästen tog slut. Vi pratade om allt. ALLT!
Det finns nog inget jag inte kan säga till honom. Inatt var temat borderline och panikångest. Jag förklarade hur det känns, vad det innebär och grunden till varför jag är jag.
Och jag älskar det han sa.
"Om det nu går så långt, att du drogar ner dig, skär upp dig och nästa dag vaknar upp på sjukhuset - så vet du iallafall vem det var som åkte dit med dig." & "Men jag önskar att innan det går så långt att du kommer till mig så löser vi det TILLSAMMANS."
Och 10000-tal tankar flög igenom huvudet. - Du är inte värd det, du är inte värd att vara så omtyckt. Du kommer förstöra allt. Du kommer såra honom om du skär upp dig, och vet du - jag ska fanimej se till att du gör det.
Men så slutade allt med en tanke, en tanke som var komplett tystnad. Ingen jävla röst som tränger sig in i mina tankar för att förstöra. Bara tystnad.
Och känslan av att veta att det han sa, det menar han. För jag har det även skriftligt från en annan gång.
I alla fall, i lördags fick han se lite av borderlinebarnet. Han såg till att vi kom hem (ringde sin mamma <3) Och höll om mig hela vägen. Fastän alla elaka tankar ringde i mina öron, var jag på ett konstigt sätt så lugn. Så... trygg.
Är nu på språng, tvättar och städar. Vaken sedan klockan fem. Om mina tabletter inte hade tagit slut hade jag stannat kvar och sovit ut medans han är på jobbet.
Men nu hämtar han mig efter istället.
Nej nu är datorpausen över, dags för rökpaus och sedan ska jag fortsätta städa.
Är nu hemma igen. D. jobbar.
En hel långhelg var det vi två. Vi var och besökte lille Raphael, shoppade, åt McDonalds, var på byfest och pratade så mycket att orden nästen tog slut. Vi pratade om allt. ALLT!
Det finns nog inget jag inte kan säga till honom. Inatt var temat borderline och panikångest. Jag förklarade hur det känns, vad det innebär och grunden till varför jag är jag.
Och jag älskar det han sa.
"Om det nu går så långt, att du drogar ner dig, skär upp dig och nästa dag vaknar upp på sjukhuset - så vet du iallafall vem det var som åkte dit med dig." & "Men jag önskar att innan det går så långt att du kommer till mig så löser vi det TILLSAMMANS."
Och 10000-tal tankar flög igenom huvudet. - Du är inte värd det, du är inte värd att vara så omtyckt. Du kommer förstöra allt. Du kommer såra honom om du skär upp dig, och vet du - jag ska fanimej se till att du gör det.
Men så slutade allt med en tanke, en tanke som var komplett tystnad. Ingen jävla röst som tränger sig in i mina tankar för att förstöra. Bara tystnad.
Och känslan av att veta att det han sa, det menar han. För jag har det även skriftligt från en annan gång.
I alla fall, i lördags fick han se lite av borderlinebarnet. Han såg till att vi kom hem (ringde sin mamma <3) Och höll om mig hela vägen. Fastän alla elaka tankar ringde i mina öron, var jag på ett konstigt sätt så lugn. Så... trygg.
Är nu på språng, tvättar och städar. Vaken sedan klockan fem. Om mina tabletter inte hade tagit slut hade jag stannat kvar och sovit ut medans han är på jobbet.
Men nu hämtar han mig efter istället.
Nej nu är datorpausen över, dags för rökpaus och sedan ska jag fortsätta städa.
<3
Vaknade upp hos D.
Underbar känsla
Underbar känsla
Yay!
Idag blev D. gudfar. Hans gudson kom till världen för några timmar sedan.
Han är överlycklig och jag glädjer mig så för honom!! Imorgon ska vi åka till sjukhuset och hälsa på de nybakade föräldrarna och lilla Raphael.
Jag är för övrigt mer stabil nu. Måndag och tisdag var pissdagar!!
Eller ja, tisdagen var lite bättre än måndagen. Berättade allt för D. om vad som hände i måndags och att jag funderar på att söka ett praktikjobb och gå i skolan. (Här heter det Berufsschule / Jobbskola) Man studerar ca två månaden och praktisterar resten av tiden.
Har hittat några ställen på AMS som jag ska kolla upp lite närmare.
Och hur det blir med jobbet som jag har... Jag ska fråga om jag kan jobba under dagen bara. För med mina piller kan jag inte jobba natt, det är nu totalt bevisat.
Nej nu börjar min Seroquel verka, dags att nana.
Han är överlycklig och jag glädjer mig så för honom!! Imorgon ska vi åka till sjukhuset och hälsa på de nybakade föräldrarna och lilla Raphael.
Jag är för övrigt mer stabil nu. Måndag och tisdag var pissdagar!!
Eller ja, tisdagen var lite bättre än måndagen. Berättade allt för D. om vad som hände i måndags och att jag funderar på att söka ett praktikjobb och gå i skolan. (Här heter det Berufsschule / Jobbskola) Man studerar ca två månaden och praktisterar resten av tiden.
Har hittat några ställen på AMS som jag ska kolla upp lite närmare.
Och hur det blir med jobbet som jag har... Jag ska fråga om jag kan jobba under dagen bara. För med mina piller kan jag inte jobba natt, det är nu totalt bevisat.
Nej nu börjar min Seroquel verka, dags att nana.
Jävlarsfanfitthoräckelskuksugarshorunge.
Fan, allt jag gör blir bara fel. Försöker vara 150% på jobbet. Ge allt jag har.
Vara överallt samtidigt och se till att alla har roligt. Försöker försöker. Försöker ge allt jag har.
Tydligen har jag ingenting att ge.
För det är bara kritik hela tiden. Allt jag gör är fel.
Jag har lärt av mig av att studera de andra - alla gör de på olika sätt. Hur ska jag göra? Ena gången duger inte det och andra gången inte det.
En prislista där hälften av allt vi säljer inte finns med. Man frågar efter pris, får kritik för det. Ska jag hitta på ett pris?
Huvudräkningen går åt skogen, får kritik över att jag skriver upp vad alla dricker och pris och räknar ut efter varje gång så jag snabbt kan säga hur mycket det ska betala - får kritik för det. (Andra gör också så på jobbet)
Jag ser till att folk har att dricka, går rundor, frågar om allt är okej och kollar askkoppar.
Får kritik över att jag aldrig är ute bland folket. Ska jag stå i dörren och fråga folk innan de ens kommit in i lokalen och satt sig vad de vill dricka?
Det är bara kritik hela tiden. Jag ska vara överallt, vara trevlig till de äckligaste svinen som ger mig de snuskigaste kommentarerna i världen och retas hela tiden med mig, medans de andra står och ser på. De ger ingen hjälp.
Och sedan, i slutändan, är allt mitt fel.
Man får inte en syl i vädret när kritiken haglar.
Ingen chans att fråga, har du sett det bra jag har gjort också?
Nej, Ronjah ska vara gud och en hora i baren, så är det.
Igår var verkligen den värsta dagen någonsin. Abstinens, illamående, njurar som värkte.
Och som en grädde på moset: två timmars sömn, en massa kritik och äckliga horgubbar som man måste behandla som gudar. Men jag hade inget tålamod. Jag fick nog, var lite otrevlig mot vissa av dom.
Ursäkta mig, men jag är en människa som är värd att behandlas med respekt. Jag kan ta kommentarer, jag är van vid de hungriga blickarna, men igår - borderline-ungen i mig bara skrek döda dom eller döda dig själv.
Idag ringde min framtida-chef. Han behöver mig på ytterligare ett ställe. Det blir tre ställen, tre olka prislistor och tre gånger så mycket förvirring. Jag vet inte om jag kan.
Jag stänger av mig nu.
För jag orkar inte mer.
Men jag har D. och det gör mig lite gladare.
Annars hade jag säkert vid det här laget skurit upp mig.
Men jag kan inte såra honom på det sättet. Så jag låter bli, och kryper ihop i mig själv.
peace.
Vara överallt samtidigt och se till att alla har roligt. Försöker försöker. Försöker ge allt jag har.
Tydligen har jag ingenting att ge.
För det är bara kritik hela tiden. Allt jag gör är fel.
Jag har lärt av mig av att studera de andra - alla gör de på olika sätt. Hur ska jag göra? Ena gången duger inte det och andra gången inte det.
En prislista där hälften av allt vi säljer inte finns med. Man frågar efter pris, får kritik för det. Ska jag hitta på ett pris?
Huvudräkningen går åt skogen, får kritik över att jag skriver upp vad alla dricker och pris och räknar ut efter varje gång så jag snabbt kan säga hur mycket det ska betala - får kritik för det. (Andra gör också så på jobbet)
Jag ser till att folk har att dricka, går rundor, frågar om allt är okej och kollar askkoppar.
Får kritik över att jag aldrig är ute bland folket. Ska jag stå i dörren och fråga folk innan de ens kommit in i lokalen och satt sig vad de vill dricka?
Det är bara kritik hela tiden. Jag ska vara överallt, vara trevlig till de äckligaste svinen som ger mig de snuskigaste kommentarerna i världen och retas hela tiden med mig, medans de andra står och ser på. De ger ingen hjälp.
Och sedan, i slutändan, är allt mitt fel.
Man får inte en syl i vädret när kritiken haglar.
Ingen chans att fråga, har du sett det bra jag har gjort också?
Nej, Ronjah ska vara gud och en hora i baren, så är det.
Igår var verkligen den värsta dagen någonsin. Abstinens, illamående, njurar som värkte.
Och som en grädde på moset: två timmars sömn, en massa kritik och äckliga horgubbar som man måste behandla som gudar. Men jag hade inget tålamod. Jag fick nog, var lite otrevlig mot vissa av dom.
Ursäkta mig, men jag är en människa som är värd att behandlas med respekt. Jag kan ta kommentarer, jag är van vid de hungriga blickarna, men igår - borderline-ungen i mig bara skrek döda dom eller döda dig själv.
Idag ringde min framtida-chef. Han behöver mig på ytterligare ett ställe. Det blir tre ställen, tre olka prislistor och tre gånger så mycket förvirring. Jag vet inte om jag kan.
Jag stänger av mig nu.
För jag orkar inte mer.
Men jag har D. och det gör mig lite gladare.
Annars hade jag säkert vid det här laget skurit upp mig.
Men jag kan inte såra honom på det sättet. Så jag låter bli, och kryper ihop i mig själv.
peace.
Rådlös... frågor utan svar.
När jag läser mina gamla blogginlägg (har haft flera under mina år) och dagboksinlägg tänker jag på hur bra jag var på att uttrycka mig under den tiden.
Nu för tiden är det raka motsatsen. Jag får aldrig riktigt sagt det jag vill. Jag hittar inga ord för det jag känner.
Det mesta blir ett enda stort blurr av lösdragna ord som poppar upp i huvudet. Inget konkret slut.
Varför är det så? När jag som mest behöver uttrycka mig så går det inte. Det säger stopp och jag sitter där. Känner mig inpressad i ett hörn av mina knasiga tankar och känslor. Ihopkrupen och vilsen.
Jag försöker hitta musik som speglar mig, men lyckas inte. Blir frustrerad och ilsken.
Förut skrev jag dikter, texter, noveller. Orden bara kom automatiskt.
Nu måste jag anstränga mig. Och eftersom jag inte har några nerver mer så ger jag upp. Och blir sedan arg på mig själv. Hur kan det vara så svårt att uttrycka sig?
Varför klumpar sig allt i halsen när jag vill svara på frågor?
Är jag rädd? Osäker?
Det är inte likt mig att inte ha svar.
Jag vet inte. Fråga senare, just nu orkar jag inte.
Det är standard svar.
Har jag gjort en sådan förändring i mig själv att jag behöver söka nya ord?
Nu för tiden är det raka motsatsen. Jag får aldrig riktigt sagt det jag vill. Jag hittar inga ord för det jag känner.
Det mesta blir ett enda stort blurr av lösdragna ord som poppar upp i huvudet. Inget konkret slut.
Varför är det så? När jag som mest behöver uttrycka mig så går det inte. Det säger stopp och jag sitter där. Känner mig inpressad i ett hörn av mina knasiga tankar och känslor. Ihopkrupen och vilsen.
Jag försöker hitta musik som speglar mig, men lyckas inte. Blir frustrerad och ilsken.
Förut skrev jag dikter, texter, noveller. Orden bara kom automatiskt.
Nu måste jag anstränga mig. Och eftersom jag inte har några nerver mer så ger jag upp. Och blir sedan arg på mig själv. Hur kan det vara så svårt att uttrycka sig?
Varför klumpar sig allt i halsen när jag vill svara på frågor?
Är jag rädd? Osäker?
Det är inte likt mig att inte ha svar.
Jag vet inte. Fråga senare, just nu orkar jag inte.
Det är standard svar.
Har jag gjort en sådan förändring i mig själv att jag behöver söka nya ord?
En torsdag
Idag gick jag upp kvart i sex, för att ta bussen till Hartberg kvart i sju.
Ca halv åtta var jag i Hartberg, satte mig på ett café. Drack en latte och åt en toast i väntan på att klockan skulle bli halv nio.
Halv nio vandrade jag iväg till AMS för information om hur man som bäst är arbetslös och hur man lättast hittar nytt jobb.
Då jag redan har ett nytt jobb, men först börjar jobba i juni, var det mesta mest bla bla bla bla....
Sedan köpte jag mig en ny mobil med abonemang. (har samma telefonnummer)
Nu har jag 1000 gratis sms inom EU och 2010 fria minuter inom alla mobilnät i Österrike för 18 euo i månaden. Sweeeet! Med mobilen landade jag på 29 euro totalt. En bråkdel av det jag gav ut för kontaktkort den senaste tiden.
Sedan bussen hem, äta mat.. Sätta sig vid datorn, somnade. Ignorerade min mama som ringde (förlåt, men jag var sjuuuuukt trött)
Vaknade sedan vid öh, fem? halv sex? Iaf, planerade inför daten imorgon, chattade och la över musik och bilder på mobilen.
Nu har jag knaprat mina kvällsmediciner och ska snart sova.
peace!
(J. Du är värdefull, du är vacker, du är viktig.)
Ca halv åtta var jag i Hartberg, satte mig på ett café. Drack en latte och åt en toast i väntan på att klockan skulle bli halv nio.
Halv nio vandrade jag iväg till AMS för information om hur man som bäst är arbetslös och hur man lättast hittar nytt jobb.
Då jag redan har ett nytt jobb, men först börjar jobba i juni, var det mesta mest bla bla bla bla....
Sedan köpte jag mig en ny mobil med abonemang. (har samma telefonnummer)
Nu har jag 1000 gratis sms inom EU och 2010 fria minuter inom alla mobilnät i Österrike för 18 euo i månaden. Sweeeet! Med mobilen landade jag på 29 euro totalt. En bråkdel av det jag gav ut för kontaktkort den senaste tiden.
Sedan bussen hem, äta mat.. Sätta sig vid datorn, somnade. Ignorerade min mama som ringde (förlåt, men jag var sjuuuuukt trött)
Vaknade sedan vid öh, fem? halv sex? Iaf, planerade inför daten imorgon, chattade och la över musik och bilder på mobilen.
Nu har jag knaprat mina kvällsmediciner och ska snart sova.
peace!
(J. Du är värdefull, du är vacker, du är viktig.)
e.
"Jag håller andan med dig för jag vet hur du känner
Sjung om de gånger vi delade ett liv med en blick"
2455 dagar har du varit min stoasyster nu. Och fler dagar kommer det att bli.
Jag älskar dig tills jag blir gammal och gr
å (och ännu längre). Och om du faller, orkar jag för två.
Jag älskar dig jag älskar dig jag älskar dig!!!
Jag älskar dig tills jag blir gammal och gr
å (och ännu längre). Och om du faller, orkar jag för två.Jag älskar dig jag älskar dig jag älskar dig!!!
$
Navelpiercing.
På torsdag ny mobil.
Mina pengar springer iväg.
Ibland har jag ångest över att de inte kommer att räcka.
Men så tänker jag: äsch vafan, det finns en lösning på allt. Hejja sparkonton till exempel.
Jag är trött.
På torsdag ny mobil.
Mina pengar springer iväg.
Ibland har jag ångest över att de inte kommer att räcka.
Men så tänker jag: äsch vafan, det finns en lösning på allt. Hejja sparkonton till exempel.
Jag är trött.
^^
Kom nyss hem från ännu en date med D. Vi var och åt pizza, satt på Café och sedan bar det av mot sjön med filtar och en flaska öl. (Standard på alla våra dater)
Ligga på bryggan, röka cigg och prata om allt mellan himmel och jord.
Det är så lätt att vara mig med honom. Jag behöver inte vara rädd.
Jag älskar att ligga under filten, känna hans doft och räkna stjärnor.
Igår träffades vi också. Först åkte vi till Weiz - McDonalds, men där var det för mycket folk, så vi prövade vår lycka i Hartberg. Men ack ve, där var det mycket folk också, så vi åkte till Oberwart (det ligger i Burgenland) där var det okej. Haha. Chicken Gordon Bleu hamburgare, var god!!
Sedan åkte vi upp till ett torn mitt i skogen, för han skulle bevisa att man inte kommer överallt med buss såsom jag påstår att man gör i Sverige... Vilket man gör!!! Men vi kunde inte ens komma hela med vägen med bilen till tornet det sprack lite för hans motbevisande teori också, men det påpekade jag aldrig..
Och ja, sedan sjön, filtar och fram till kl 2 låg vi där och kollade stjärnor och pratade.
Det pirrar i magen. Men vi går långsamt fram. Han kom precis ur ett förhållande. Och jag förstår att han behöver tid. Dessutom vill jag inte rusa in i något som sedan blir pangkaka. För han är en av de få människor här som jag kan vara komplett ärlig med. Och jag vill ha honom i mitt liv.
Ligga på bryggan, röka cigg och prata om allt mellan himmel och jord.
Det är så lätt att vara mig med honom. Jag behöver inte vara rädd.
Jag älskar att ligga under filten, känna hans doft och räkna stjärnor.
Igår träffades vi också. Först åkte vi till Weiz - McDonalds, men där var det för mycket folk, så vi prövade vår lycka i Hartberg. Men ack ve, där var det mycket folk också, så vi åkte till Oberwart (det ligger i Burgenland) där var det okej. Haha. Chicken Gordon Bleu hamburgare, var god!!
Sedan åkte vi upp till ett torn mitt i skogen, för han skulle bevisa att man inte kommer överallt med buss såsom jag påstår att man gör i Sverige... Vilket man gör!!! Men vi kunde inte ens komma hela med vägen med bilen till tornet det sprack lite för hans motbevisande teori också, men det påpekade jag aldrig..
Och ja, sedan sjön, filtar och fram till kl 2 låg vi där och kollade stjärnor och pratade.
Det pirrar i magen. Men vi går långsamt fram. Han kom precis ur ett förhållande. Och jag förstår att han behöver tid. Dessutom vill jag inte rusa in i något som sedan blir pangkaka. För han är en av de få människor här som jag kan vara komplett ärlig med. Och jag vill ha honom i mitt liv.
