Ronjah

Jag tror jag kan kopiera inlägget Jag lever i limbo tusen miljoner gånger. För det är så jag känner. Hela tiden. Varje timme, varje minut, varje sekund. Mina tankar är alltid hos D.


Men jag gläds över att få komma hem. Få distans till D. och allt vad det innebär.
Visst kan man se det som att jag flyr, men vad fan ska jag göra?! Jag måste bort! Tanken var att jag skulle på säsong, men det blir inget av... Så Sverige är nästa lösning.
Men innan jag åker ska jag allt berätta för D. exakt varför jag åker. Alla känslor ska UT!
Ska för övrigt kanske träffa honom till helgen. Vi ska åka till hans gudson.
För hur mycket jag inte vill träffa D. kan jag inte låta bli. Han är min himmelska drog.
Det gör ont som fan och jag lipar alltid som en unge efter vi har setts. Därför måste jag bort. Fastän jag egentligen inte vill, fastän jag vill.

Jag har bestämt mig för att åka till Sverige. Långsemester. Vinter och vår.
Sedan får vi se om jag drar ner till Österrike igen.
Känner verkligen att jag måste hem! Saknar alla så grymt mycket att jag inte håller ut!

Ska föröska få ett litet jobb i Sverige med, så man har lite extra att röra sig med. Ska avsluta min fond här så jag har ett bra startkapital. Och ändra premien på min livsförsökring så jag inte behöver betala in för mycket.
Allt ska bli bra igen.

Borderlinen sprutar ur mig. Tiotusen känslor på samma gång. Får inte ordning på någonting.
Vet inte vart jag ska börja med att reda upp känlsoknutarna, de är för många och osynliga.
Behöver någon att prata med, fastän jag inte vet vart jag ska säga.

E. behöver dig, du som kan läsa mig bättre än någon annan. Ljuslösa konversationen och blickar.

Känslan att skada mig är större än någonsin. Mina ljudlösa skrik på hjälp.
Men jag kan inte. Det går inte. Funderar på piller och alkohol.
Några dagar på sjukhus kanske hjälper?
Fan vad är det jag tänker egentligen. Bajsunge.
Kanske gör några dagar på psyk en skillnad?
Så jävla lost är jag väl ändå inte?
Jo det är jag.

Oh the little pieces
fallen, shatterd.

To small to matter
but big enough to cut me
in many little pieces.

... and i breathe no more

Hjälp mig, vad ska jag göra?

Handlar på impuls. Vet att jag gör fel, men gör det ändå. Tänker inte på konsekvenser.
Går omkring som en levande död i solsken men i huvudet regnar det. Ler och är glad men på insidan gråter jag ändlösa tårar. Gråter när igen ser, ler när det är folk omkring.
Tillbaka igen.
Borta i limbo.
Allt är en röra. Inget ljus i tunneln.
Mörker.
Mörk musik, mörka tankar, mörka handlingar.
Ljuger och ställer till oreda. Är i vägen och oönskad. Men vad bryr jag mig om det, jag känner bara en sak:
Smärta.
Jag faller inte mer, jag ligger platt. Krossad. Orkar inte röra mig.

Allt detta, för att jag älskar dig

AMSkursen - Perspektiverweiterung (kommer inte på det svenska ordet...) började i måndags.
Hittills har det bara varit saker som man lärt sig i skolan. Hur en dator fungerar, internet och bla bla.
Och det har verkligen varit blablablablabla astråkigt.
Just nu ska vi kolla på ett moderkort. Jag menar, hallå, vem behöver veta något sådant? Och jag vet redan hur ett mammakort ser ut och vad den gör.
Jag dör av uttråkning!!! Kurs: EDV - Harware och Software. Vad det är osv...
Java fungerar inte på datorn och det ör mig galen för jag kan inte fördriva tiden med att spela.

Jag fick inte jobbet.

Nästa vecka bär det av till Obertauern, Salzburg för en jpbbintervju.
Har bestämt mig för att gå på säsong igen. Ska övernatta där och verkligen ta in alla intryck innan jag bestämmer mig för om jag vill ha platsen. Så det inte blir lika skevt som med Obergurgl.......

Det har varit en bra helg med BabyO i fredags och Oktoberfest igår med pojkarna.
Och shit, jag tror jag börjar bli lite förälskad...

Nu är det tre veckor sedan D. gjorde slut... Det blir lättare med tiden att acceptera det.
Fastän jag inte riktigt förstår varför han gjorde slut. För det hela gick över en dag till en annan.. Men det är typiskt D.
Vänner är vi, fastän det är svårt. Men jag är i en fas där jag inte vill vara utan honom. Fast det suddas långsamt ut det med.
Jag har gått tillbaka till mina gamla vänner och gamla partys.
Och till vintern går jag på säsong igen. Men i närheten så man kan åka hem när man har ledigt.
Planer på körkort har jag också, men har inte fått tummen ur röven till att ringa Kochi (min finananssnubbe) och säga att han ska sätta in pengar på mitt konto.

Idag ska jag vara hårmodell, får se hur det går...