är du stjärndamm, min vän?
Ellens röst spränger i mina öron. Hon har en sådan vacker röst. Min storasyster. Jag är så stolt över henne att jag spricker. (http://www.youtube.com/watch?v=CzZePFM609c)
Och jag tänker på idag och fan, it's a Mad World.
Idag var Melis pojkvän på en begravning. Hans pojkvän hade hängt sig.
Allting var så utstuderat. Avskedsbrev, och sparat pengar till sin syster.
Hur länge gick han med sitt självmord i tankarna?
Och jag frågar mig också om någon visste om hur han mådde.
Men jag kan inte fråga, för frågorna stakar sig i halsen. Jag går inte så bra ihop med självmord.
Dels för att jag själv har försökt ett par gånger och för att jag har vänner som har försökt.
Fast mina självmord var så att säga, halvhjärtade. Jag ville egentligen inte dö. Bara bort.
Men han, han är nu död. Efter ett lycket självmord.
Vafan är det egentligen för en jävla mening? "Lyckat självmord"
Det är inget lyckat med att ta livet av sig. Det är jävligt olyckat.
Egentligen vill jag inte veta vad som försegick i hans huvud när han hängde och inväntade döden. Men jag kan ändå inte låta bli att fundera..
Tänkte han de tankarna jag tänkte när jag svalde piller efter piller efter piller?
Varför tänkte han inte som precis innan gränsen: Äsch fan, orka dö. Döden suger den med.
Då hade levt idag. Och alla de svartklädda människorna som var där idag med tomma, blanka ögon, kunde vara någon annanstans. På jobbet, eller i skolan what so ever.
Mammans hysteriska gråt. Att behöva gå på sin egna sons begravning.
Jag led av att se henne. Visste inte vad jag skulle ta vägen.
Jag är glad att jag inte kände honom personligen, så jag slapp gå på begravning, så jag slipper gå runt med de känslorna som de anhöriga har.
Av hela mitt hjärta hoppas jag att han är lycklig nu. Att han får frid.
För jag vet vilka känslor som får en att göra en sådan sak.
________________________________________________________________
Och till alla mina borderlinevänner, bipolära, depressiva, med ätstörningar osv, ge fan i att ta livet av er!
Jag biter huvudet av er annars!
Varje morgen ska ni vakna upp.
Och jag tänker på idag och fan, it's a Mad World.
Idag var Melis pojkvän på en begravning. Hans pojkvän hade hängt sig.
Allting var så utstuderat. Avskedsbrev, och sparat pengar till sin syster.
Hur länge gick han med sitt självmord i tankarna?
Och jag frågar mig också om någon visste om hur han mådde.
Men jag kan inte fråga, för frågorna stakar sig i halsen. Jag går inte så bra ihop med självmord.
Dels för att jag själv har försökt ett par gånger och för att jag har vänner som har försökt.
Fast mina självmord var så att säga, halvhjärtade. Jag ville egentligen inte dö. Bara bort.
Men han, han är nu död. Efter ett lycket självmord.
Vafan är det egentligen för en jävla mening? "Lyckat självmord"
Det är inget lyckat med att ta livet av sig. Det är jävligt olyckat.
Egentligen vill jag inte veta vad som försegick i hans huvud när han hängde och inväntade döden. Men jag kan ändå inte låta bli att fundera..
Tänkte han de tankarna jag tänkte när jag svalde piller efter piller efter piller?
Varför tänkte han inte som precis innan gränsen: Äsch fan, orka dö. Döden suger den med.
Då hade levt idag. Och alla de svartklädda människorna som var där idag med tomma, blanka ögon, kunde vara någon annanstans. På jobbet, eller i skolan what so ever.
Mammans hysteriska gråt. Att behöva gå på sin egna sons begravning.
Jag led av att se henne. Visste inte vad jag skulle ta vägen.
Jag är glad att jag inte kände honom personligen, så jag slapp gå på begravning, så jag slipper gå runt med de känslorna som de anhöriga har.
Av hela mitt hjärta hoppas jag att han är lycklig nu. Att han får frid.
För jag vet vilka känslor som får en att göra en sådan sak.
________________________________________________________________
Och till alla mina borderlinevänner, bipolära, depressiva, med ätstörningar osv, ge fan i att ta livet av er!
Jag biter huvudet av er annars!
Varje morgen ska ni vakna upp.
Kommentarer
Trackback
